Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åke gick vid en åkerren,
fann en åkervinda.
”Stackars liten, så blek och klen,
måste kring stenen dig linda!
Lilla blomma, jag skall dig ta,
sätta dig uti vatten;
där skall du få det så utmärkt bra:
skydd för kylan om natten.”
Se — en älva där plötsligt står,
sprungen ur kalken fina.
Det silkeslena, böljande hår
i kvällens glans månde skina.
”Visste du, hur fagert här är
i vita månskensnatten,
skulle du visst mig lämna här,
ej ta mig att sättas i vatten.
Är jag blek? Det är väl därför,
att jag druckit av måneglansen.
Är jag vek? Nåväl, det gör,
att jag följer dess bättre i dansen.
Åke — vet: i en åkerärt,
som ståndar här helt nära,
bor det en alf så fin och smärt,
han är min vän den kära.
Var natt, när månen på fästet står,
dansa vi här med gamman.
Fram över ängen långdansen går;
vi hålla alltid samman.
Åke, tack! Jag ser: på min plats
lämnar du mig vid stenen!
Bäst jag har det, där jag har satts,
trives vid åkerrenen.”
Det var en vacker drottning,
vid flärd och bjäfs och glitter van,
hon stod uti sitt slottsgemak
och speglade sig hela dan.
Men elak i sin själ hon var,
och emot Snövit agg hon bar.
Men lilla Snövit växte.
Hon fager blev att skåda på.
När drottningen i spegeln såg
sin bild, sa’ spegeln så:
”Visst är du skön som ros och bär,
men Snövit mera vacker är.”
Då blev hon rysligt harmsen.
Hon Snövit bannor gav och slag.
”Hur kan du understå dig, du,
att vara skönare än jag!”
Och så hon vredgad drev till slut
i vilda skogen Snövit ut.
”Där äter björnen opp dig,”
så tänkte hon uti sitt sinn. —
Men Snövit kom till dvärgars hus,
hon knackade, och hon steg in. —
I vänliga små dvärgars gård
fann lilla Snövit skydd och vård
Men uti slottsgemaket
stod drottninghäxan, stolt och röd,
hon trodde riktigt säkert, hon,
att Snövit längesen var död. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
