Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med avund ingen den andre ser,
och aldrig slåss de och kivas mer.
Ty hos Jon Blund, i hans paradis,
envar är lycklig och god och vis.
Och där ... nej, sover han, liten dräng!
Nu kanske mamma vill ta’n i säng.”
Och mormor smålog så ljust och ömt,
som om hon själv varit barn och drömt.
Jungfrun satt i tornet,
på sländan hon spann,
då in över tröskelen
den leda lindorm rann.
”Och hör du, lilla jungfru,
du jungfru vit och röd,
säg, vill du inte hjälpa mig?
Jag är i mycken nöd.
Ack, hör du, jungfru lilla,
säg, vill du kyssa mig?
En kjortel utav silvertyg,
det vill jag giva dig.”
”En kjortel utav silvertyg
av dig jag inte tar,
och inte vill jag kyssa dig
för det som aldrig var!”
”Och hör du, jungfru lilla,
vad du skall få av mig:
Ett band av ädla pärlor,
det vill jag giva dig.”
”Ditt band med ädla pärlor
du själv behålla må,
och att du får en kyss av mig,
tro aldrig däruppå!”
”Och hör du, jungfru lilla,
vad jag dig bjuder till:
En krona av det röda guld,
om du mig kyssa vill.”
”Din krona av det röda guld,
den gör jag intet med.
Och inte vill jag kyssa dig,
du lindorm stygg och led!”
Det var den fula lindorm,
den lindorm stygg och led,
han sänkte huvudet mot jord,
hans tårar flöto ned.
”Gråt inte så, du lindorm!
Du lindorm, sörj ej så!
Jag skall väl kyssa dig till slut,
skall kyssa dig ändå.”
Hon kysste ormens huvud,
den lindorm stygg och led.
Strax föll den svarta drakehamn,
den föll till jorden ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
