- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
55

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strax stod för hennes öga
en dejlig ungersven —
”Gud signe dig, som frälste mig!
Gud signe dig, min vän!

Gud signe dig för hjärtelag,
som löste trolldoms band!
Jag är ej mer en drake led,
men prins av Engeland.

Kom, följ mig, väna jungfru,
följ mig till sjöastrand!
Mitt gyllne skepp det ligger där
i aftonsolens brand.

Kom, följ med mig till sjöastrand,
du jungfru vit och skär!
Mitt fagra skepp med gyllne rår,
det ligger redo där.”

Och ungersven och jungfrun,
de gingo ned till strand;
de stego i det gyllne skepp,
de lade ut från land.

”I Engeland där står mitt slott
uti en ljuvlig dal;
där doftar lilja, blommar ros,
där sjunger näktergal.

I Engeland där står mitt slott,
av guld och marmor byggt,
där skall du bli mitt unga viv,
där skall du leva tryggt.”

Och salen sken på bölja blå,
de sutto hand i hand,
de foro över havet
allt hän till Engeland.

                         Anna M. Roos.

58. Näcken.



Kvällens guldmoln fästet kransa,
älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta näcken
gigan rör i silverbäcken.

Liten pilt bland strandens pilar
i violens ånga vilar,
klangen hör från källans vatten,
ropar i den stilla natten:

”Arma gubbe, varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
skall Guds barn dock aldrig bliva.

Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
ljusets änglar i det höga,
aldrig skådar dem ditt öga.”

Tårar gubbens anlet skölja,
ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig näcken
spelar mer i silverbäcken.

                        E. J. Stagnelius.

59. Jätten och människorna.



Gärda, jättedottern,
gick sig i marken ut.
Då fick hon se, vad hon aldrig sett
i sitt unga liv förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svversdal/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free