Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men sommar blir det väl en gång än!
Då skall hon ströva i skog igen,
när sol på topparna glöder. —
Nu fram i drivor igen det bär,
och kjolen isig i knäveck skär,
så genom strumpan det blöder.
Nog skall i värme på älskad bänk
hon fånga lyckligen frågors stänk
med litet sveda i skinnet.
När stränga dagen till sist blir all,
väl kommer aftonen mörk och kall,
men hon har sommar i sinnet.
Det blir väl värre att vandra då,
den dryga milen tillbaka gå,
när storm i tallarna rycker.
Då räven skriat kring vintrig nejd,
då komma stormar förutan hejd,
men hennes håg ej det trycker.
På höjd därborta bland bygdens hus
emellan furor hon skymtar ljus —
av skolans rutor en strimma.
Det långa mörker hon trevat i,
nu är omsider det helt förbi,
när glad hon ser, hur de glimma.
Var frisk och glad
och blomstra ung
som löv och blad,
du lekens kung!
Och väx så stark
och rak och fri
som furan i
ditt hemlands mark!
Se var och en
i ögat klart
som solens sken
så uppenbart.
och var så sann,
att Gud var stund
i själens grund
dig skåda kan!
Svik ej din vän;
var trofast du!
Sviks du igen,
stå fast ännu!
Var god, var öm,
bryt glad ditt bröd,
för andras nöd
dig själv förglöm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
