Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugn i stormen som graniten,
men så spänstig som en fjäder.
Och jag tänker glad för mig,
när jag pysen ser så säker
blicka ut mot sjön, som vräker:
Pojke, Gud välsigne dig!
Växer sådant gossesläkte
upp bland våra karga skär,
då, mitt land, hur starkt du är,
om en dag oss ofärd väckte!
I bädden dödsblek vilar
den son, som föddes sist.
Hans kraft av feber krossats,
hans kind sin fägring mist.
Han långa veckor lidit
med stilla tålamod.
Fast smärtan skar hans nerver,
log blicken klar och god.
Vid bädden sorgsne fadern
hörs jollra veka ord.
Ack, snart hans glada gosse
skall gömmas djupt i jord!
Den sol, som från gardinen
når mildrad fram till bädd,
skall skina snart på kullen,
av sorgens kransar klädd.
Hur annat, när i solsken
han såg sin gosse glad,
där han bland bygdens barnflock
for stojande åstad!
Och efter lek, där vekhet
ej rätt i smaken föll,
den lille jämt om halsen
sin vän från torpet höll.
De trivdes hop förnöjda,
de två, som bror med bror,
den ene prydligt pyntad,
den andre utan skor.
När huvuden de slöto
förtroligt till varann,
hans gosses kind av hälsa
som torparpojkens brann.
Och när i yster brottning
de togo nappatag,
det sågs, att finklädd parvel
ej var i knäveck svag.
Men nu med död han brottats,
tills vårspäd kraft gått åt,
och sorgsne fadern mäktar
ej hämma ögats gråt.
Det är så tyst i rummet,
som vore för en fläkt
av dödens kalla vinge
ren andens låga släckt.
Men piltens stora ögon
på fadern stadigt se.
De få ett sällsamt skimmer,
och bleka läppar le.
En önskan bränner sinnet,
den sista, förrn han dör,
och ingen sen i hemmet
hans kära stämma hör.
”Ack, hälsa torparns Erik,
och var ej ledsen, far!
När mig ej mer du äger,
du har ju honom kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
