Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har spaden satt i deras händer.
Man gräver opp ett land, och åter nästa år
man torvan av ett annat vänder.
Ej någon skatt ännu! Men lusten ej förgår:
man nya tunnlands jord besår,
och jordens avkomst årligt ökes.
”Ditt löfte uppfyllt är, dig vare tack, vår far!
de höras med en röst, då skörden bärgad var;
”vår hand i jorden upptäckt har
en skatt, som aldrig fåfängt sökes.”
På lantliga kyrkogården
tyst fylldes en grav igen,
sen psalmen förklingat, och prästen
avslutat välsignelsen.
Och folket skingrades sedan,
man drog till sitt hem envar;
och blott i de sörjandes hjärtan
en saknadens tagg satt kvar.
Men, främling, med blottat huvud
du fram till graven må gå.
Den döde, som här man jordat,
är värd att din hyllning få.
Han kom från ett torp i skogen
med yxa på axeln blott;
den var det enda han hade
från fädernehemmet fått.
Men mod han hade och hälsa
och arm som en björnram stark.
Och så till ett eget hemman
begynte han bryta mark.
Det gällde en strid om livet,
här kämpades ej på lek.
Besegrade ödemarken
blott långsamt för plogen vek.
Där förr stod den vilda skogen,
där är nu en odlad bygd
med böljande fält kring gården
på kullen i furors skygd.
Där frostiga dimmor rådde,
och vilddjur hade sitt bo,
nu lyckliga mänskor bygga
i arbete, fröjd och ro.
Så hade den starke vunnit
ett slag för sitt fosterland:
ett bördigt, blomstrande hemman
han brutit med egen hand.
Nu vilar han ut från striden
i sommarens ljusa tid,
och vajande björkar vifta
åt tröttade kämpen frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
