Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Präktigt väder, värmen lagom.
Kom, ni landets knektar frie,
glatt med räfsa och med lie
ut på fredens slagfält dragom!
Min sång åt dem,
som bära tungan och hettan på skördens dag,
som kunna sköta en lie med kraft och kläm
och svänga den raskt med långa, svepande slag!
Se stjälkar och strån,
de falla i hopar, de segna bugande ner
för dig, du arbetets mäktige, segrande son.
Se gräs och grönska sitt liv för människan ger.
Min sång åt den,
som ger sitt liv med tack åt jorden igen,
som vårdar den varmt och vattnar den med sin svett
och skänker den åter rikligt allt, vad den gett.
Du jordens son,
så älska och tjäna henne, din gamla mor,
håll av hennes buskar och träd, hennes stjälkar och strån
som kära vänner och fränder, som syster och bror!
Min sång åt den,
som dikar myr, bryter åker och röjer mark.
Den synes mig en man och främst ibland män,
som kämpar med ödemarken, modig och stark —
som rösen och kärr
förvandlar till böljande fält och stenar till bröd,
som i striden med obygdens troll har fått sina ärr
och gjort öknen lysande grön och blomstrande röd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
