Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vänd hem igen, vänd till er moder åter —
er jord, er gamla mor, som fostrat eder.
Ert stöd, er hjälp hon tarvar. Hör, hon beder:
bliv kvar, vänd om, och allt jag er förlåter!
Här finnas ännu vilda marker vida,
här törsta efter såddens gullregn slätter
och nakna hedar uti vårens nätter,
och kärr och myrar än på odlarn bida.
Å, här finns ljuvlig lön för munter möda!
Här källor ymniga i djupet strömma,
här stora skatter än i mullen drömma,
och här finns rum för många gårdar röda! —
Så talar hon, den gamla. Hennes klagan
dör hän i höstens vind. Med ryggar raka
de unga gå och se sig ej tillbaka.
Jag står och stirrar tankfull, stödd mot slagan.
Mig tycks, att jag på nytt ett tåg ser skrida
förbi, men nu med trötta steg och tunga.
Är det väl samma män och kvinnor unga?
De vända åter hem från färder vida.
Med trötta steg, med ryggar böjda, brutna,
som sniglar vägen fram de dåsigt draga.
I annan takt får nu du slå, min slaga!
Och ingen sång, blott bleka läppar slutna.
De vända hem. Som brottslingar förföljda
de smyga en och en. Det börjar snöa —
de se sig kring med mörka blickar slöa.
Insjunkna bröst, av svarta trasor höljda.
Från städerna, från staden hem de vända.
Av spindeln, i vars nät de tanklöst flugit,
de spottats ut, sen deras märg han sugit.
Av vinden bäras de med vingar brända.
Du moder jord, till dig de komma åter.
Jag vet, du skall dem varmt och vänligt hälsa,
på nytt dem föda, dem åt livet frälsa,
ty du är god och mild och allt förlåter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
