Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya villastaden?” —
”Här skall ej byggas upp igen.
Här röjes blott för esplanaden!” —
”Ha! Tidens sed: att riva hus,
men bygga upp? — Det är förskräckligt!” —
”Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?”
Av pustande ånghäst draget,
frambrusar i vindsnabb färd
ett iltåg — en rad av vagnar —
en flygande liten värld.
Och skogar och slätter skymta
förbi som en leende dröm.
Här in i ett berg man rusar,
här över en brusande ström.
Då syns vid en krökning av banan
ett mötande tåg. En gäll,
hjärtskärande vissling ljuder
och därpå en dövande skräll.
En sammanstötning! I spillror
där ligga lokomotiv
och vagnar. Förspillda äro
ett tiotal människoliv.
Man skyndar till hjälp, man räddar,
vad räddas ännu där kan.
Till slut har man alla funnit
så när som en enda man.
Än saknar man tågets unga
och ståtliga maskinist.
Hans lik också som de andras
blev funnet ändå till sist.
På krossade lokomotivet
hans arm ur spillrorna stack.
Han fanns på sin post, och maskinen,
maskinen var kastad back.
Han hade sett faran, han kunnat
gott våga ännu ett språng,
men stannade kvar och förde
till backning maskinens stång.
Helt trygga och lugna voro
i döden hans anletsdrag,
och senfulla högra handen
kring järnet ännu höll tag.
När sedan han bort blev buren,
gav folket med vördnad rum.
Tyst blottades varje huvud,
var blick var av tårar skum.
Hur prisas ej krigardöden
och äran, som vinns med svärd!
Hur mycket mer dock den ringe
arbetarens bragd var värd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
