- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
110

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

107. Då våren bräcker på skånska slätten.



De glesa strömolnen teckna
sig vita mot ljusblå grund,
och luften glittrar och darrar
i solvarm middagsstund.
Men allt är så ödsligt naket,
och jorden är brun och grå,
och stubbade, låga pilar
kring nyplöjda marker stå.

Bland almar med råkbon i toppen
och reslig och grenlös stam
de kalkade väggarna blänka
med stackar och halmtak fram.
I djupa, leriga diken
det smutsgula vattnet står,
och glest från vätskiga marker
en blånande ånga går.

Och myllan luckras av harven
och klyves av plogens bill.
Från soliga rymder ljuder
en klingande lärkedrill.
Och viporna ängsligt skria
och tumla och svänga sig opp,
och gäddan leker i ängskärr
med glittrande solskensdropp.

Det blir så högtidligt stilla
och lyssnande i min håg.
Det är, som om all naturen
i anande väntan låg.
Det tonar en ljudfin groning
från skog och mark och sjö;
man hör, hur det saftigt sväller
och spirar i ägg och frö.

                                Ola Hansson

108. Smålandsvisa.



Fast bättre skördar hämtas ur
en mera rik och mild natur
än den, som Smålands söner fått
till hem och arvelott;
jag byter ej min fosterjord
mot någon annan bygd i nord,
ty här jag har, just vad jag lärt
att hålla dyrt och kärt.

En smäcker björk vid stugans knut
och fur och gran vid hagens slut
och krökta rågfälts milda sus
och nederst bäckens brus;
en blomrik äng på insjöstrand
och bortom vattnet skogens rand
och mo och myr med röda bär:
se, det min hembygd är.

Från äldsta tid mot krigets brand
här man och kvinna värjt sitt land,
och samfällt här de brutit mark,
och ätten vuxit stark.
Och än från bygd kring Visingsö
till Värends nejd och Östersjö
som trogen hembygdskärleks tolk
står gamla Smålands folk.

                                                        J. P. Velander.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svversdal/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free