- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
117

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

                        HON:

Jag minns de många holmarna och dalen,
på blommor och på sångare så rik.
O, står hon kvar ännu, den gamla alen?
Är hyddan än den forna hyddan lik,
där mången gång jag stod och såg i salen,
hur solen sjönk i guld bakom en vik? —
Kom, broder, kom och räck mig trogna handen!
Vi vilja åter till de sköna landen.

                                                                A. A. Grafström.

117. Vackra, vita vinterland.


                (Övre Norrland.)

Vackra, vita vinterland
med de vida slätter,
norrskenslågors sprak och brand
uti stjärnenätter!
Den dig en gång skådat har,
håller du som fånge kvar
i en evig längtans band,
vackra, vita vinterland.

                *

I sol och köld i djupa drag
din rena luft nu andas jag.
Och minnen vakna ... Rak och blå
från vita tak ses röken gå,
och stuguknut och fönsterpost
stå silvervita utav frost.
Här syns ej väg. Det blänker blott
från spår, där glatta skidor gått.

Här gömmes än kring myr och vik
en glimt, en skymt, en bortglömd flik
av gamla sägners trolska land.
Här än finns snö på berg och strand,
och än som förr från fjäll till våg
går Samefolkets vandringståg,
och här göms djupt i bergens natt
ofödda släkters sagoskatt.

                *

Vackra, vita vinterland
med de vida skogar!
Forntid, framtid i ett band
du tillsammans fogar.
I den krona Svea bär
vackraste briljanten är
du med norrskenslågors brand,
vackra, vita vinterland!

                                Sten Granlund.

118. Värmlandsvisan.



Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land,
du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmeland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö;
och om en gång från Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag, att aldrig jag mig ångrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svversdal/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free