Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Värmelandsgossen, han är så stolt och glad,
han fruktar för intet uti världen.
När konungen bjuder, så drager han åstad
bland kulor och blixtrande svärden.
Ja, vore det ryssar till tusendetal,
han ej dem alla fruktar, han vill ej annat val
än dö eller segra med ära.
Jag är i skogen födder
bland berg och sjöar blå,
sedan så blev jag nödder
att bo vid Fyris å.
Må kornet, rågen på slätten
frodas än så väl,
till skogen, vågen och bergen
trår än min själ.
I.
Hör furornas dova sorgemusik
med förstämda trummor och tubor i moll,
en blåkullahymn med suckar och skrik
i ödemarken, diktad av troll!
Här spökar vid pipande myggors dans
den tid, som före människan fanns.
Här grönska ormbunkskogarnas ätteläggar.
Här hänga mossiga rullstensblock,
som tornats upp till cyklopiska väggar.
Här dyker kärrets förruttnade stock
som ett sjövidunder till vattenbrynet
och skjuter i höjden det drypande trynet.
Reptillikt pansrade tallarnas rötter
stå våta i gyttjan som ödlefötter,
stå, fläkta ur jorden, som stora spindlar
vid ättestupan, där stigen svindlar.
Men stilla! En luden panna bräcker
de spröda kvistarnas nät och sträcker
förtorkade stubbar till markens ljung.
Det är älgen. Väldig och tung
som en mastodont, han släcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
