Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om du vinna vill
vänskap av mig!”
Då sade Trym,
tursadrottnen:
”In bären hammarn
brud att viga,
läggen Mjolner
i möns knä,
vigen oss samman
med Vars hand!”
Men Hlorrides hjärta
log i bröstet,
när han, hård i hugen,
hammarn kände.
Trym drap han först,
tursadrottnen,
och slog jättens hela
släkt lam.
Sen drap han jättens
drakgamla syster,
henne, som bett
om brudgåva;
slag fick hon,
men slantar inga,
hugg av hammarn,
ej hoptals ringar.
Så kom hammarn åter
till Odens son.
Träd över ingens
tröskel in,
förrn du spejat och spanat,
förrn du spejat och spårat;
ty ovisst är att veta,
var ovänner sitta
borta på salens bänkar.
Givmilde, hell er!
Gäst är in kommen;
sägen, var han bänkas bör!
Oroligt brådskar
han, som vid andras dörrpost
skall sin framgång fresta.
Värme tarvar
vandrarn, som in kommit
frusen och kall om knäna;
mat och kläder
den man tarvar,
som över fjällen farit.
Vatten tarvar
vandrarn före målet,
handduk och en hälsning,
vänlig välkomst,
om han det värd är,
samspråk och svar på tal.
Vett tarvar
han, som vida färdas;
frihet har du hemma.
Men åt den man blinkar,
som bortkommen är
och i höviskt hus sig dummar.
Sök ej klyftigt
med din klokskap pråla;
var hellre i ditt väsen varsam!
När den sluge och slutne
in slipper på gårdar,
samkar han sig sällan men;
ty osvikligare vän
du aldrig finner
än mycket mannavett.
Varsam gäst
vid gilleborden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
