Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till tings! Till tings! Budkaveln går
kring berg och dal.
Kung Ring är död: nu förestår
ett kungaval.
Då tager bonden svärd från vägg,
det stål är blått.
Med fingret prövar han dess egg,
den biter gott.
De piltar se med glädje på
det stålblå sken;
de lyfta svärdet två och två,
för tungt för en.
Men dottern skurar hjälmen ren,
blank skall han bli,
och rodnar, när hon skådar sen
sin bild däri.
Sist tar han sköldens runda värn,
en sol i blod.
Hell dig, du frie man av järn,
du bonde god!
All landets ära växer ur
ditt fria bröst.
I striden är du landets mur,
i frid dess röst.
Så samlas de med sköldegny
och vapenbrak
på öppet ting, ty himlens sky
är deras tak.
På Vångaslätten vida
det står en hög bland gyllne korn;
runt ligga bygder frida
med byar, torp och torn.
Där bodde förr i världen
en man utav det rätta slag:
till plogar smed han svärden,
mot våld han satte lag.
Ren tusen år i mullen
den ädles aska vilat har;
dock saga än kring kullen
förtäljer, vem han var.
Och spörjer du, vad namn han bar,
så får du där till svar:
”Lagman Lumber”.
Hans namn hon har i gott förvar,
och länge skall det leva kvar,
ty djupt i folkets hjärtan hon den runan skar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
