Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På Helgonabacken vid Lund, där nu
mamsell och fru
spatsera i doftande lunder,
där bodde det fordom en kämpe så gram
av jättestam.
Han hade sin kula därunder.
Sankt Laurents var kommen från Saxland hit.
Med kristligt nit
han lärde de himmelska tingen.
Var kulle, bestrålad av Herrens sol,
var predikstol;
men kyrka, det hade han ingen.
Då talade jätten med hån: ”Helt visst
är Vite Krist
en gud, som sitt tempel är värdig.
Jag bygger det, jag, om du säger mig blott,
vad namn jag fått —
sen kyrkan är murad och färdig.
Men kan du ej säga mitt namn, välan,
du vise man,
giv akt på, vad vite jag sätter:
då måste du ge mig åt mina små
de facklor två,
som vandra på himmelens slätter.” —
”Du hedniske dåre, på himlens fält,
där Gud dem ställt,
sin gång gå solen och månen.
Så goda som onda de se uppå
ifrån det blå
och lysa den vise och fånen.” —
”Klokt svarat”, sad’ jätten. ”Väl mörkt också,
kan jag förstå,
dem utan här bleve i Skåne.
Välan, jag begär blott, vad själv du har,
ditt ögonpar,
och avstår från sol och från måne.” —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
