Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Draken reste sig högt på land,
låg med hotande, blodig tand
i väntan på vårens ledung.
Men större ljus än den klara dag
tändes i hast kring Norden:
änglar sjöngo Guds välbehag
och ära samt frid på jorden.
Till hednafolken på isfylld strand
kom Jesu stjärna av Österland,
hon lyste på svärd och brynja.
Vikingabarnen den glada syn
med undrande ögon sågo.
Guds klarhet strömmade ned ur skyn
i snön, där på knä de lågo.
Holmgången glömdes och svärd och strid,
men himmelens glädje och julefrid
för första gången de kände.
I samma stunden en bävan gick
igenom urbergens grunder,
ty asar flydde för änglablick,
för frälsningens skedda under.
Tor sin hammar’ för evigt mist,
nordmän bådo till Vite Krist,
och klart brann Betlehems stjärna.
Till stumma gudar våra fäder gingo,
för rovets bragder hjältepris de fingo,
och skräck och härjning överallt de bredde,
dit tåget ledde.
Kom så en Guds apostel hit och lade
för folket fram den milda tro han hade.
Och kärlek, fridsamhet och lugn sig fäste
i rövarns näste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
