Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I glansen och i röken
av sina fyllda fat
det sägs han skådar spöken,
som spisa av hans mat.
Det sägs han ser det lider
mot andra herrars tider,
som döma våld och trots
och Sveriges drots
till räkenskap omsider.
Allenast hornet tutar
ur djupet sin signal,
i gluggen sägs han lutar
ett anlete i kval.
Det svärd han jämt syns feja
han svänger som att meja
den drakesådd han sått,
men varsnar blott
det gångnas andar speja.
Bo Jonsson bygger murar
på alla sina berg,
men vid var klang av lurar
förvänds hans kinders färg.
Hans synder utan like
de storma mur och dike,
och ingen våndas då
och skälver så
som han i Sveriges rike.
Engelbrekt, så het en man,
om honom jag kväder här försann.
I Sverige var han födder.
Han förde kring land klubba och svärd,
han kämpade helt förutan flärd;
till kampen var han nödder.
Främlingar rådde i Sverige då,
det kunde ej värre i riket stå,
de styrde land och fäste.
Svenska män hade sådan nöd,
att hellre de ville lida död
än tåla slika gäster.
Livet vart dem armt och lett,
de göto ut både blod och svett,
men ingen bot stod att finna,
förrn Herren Gud uti sin nåd
han gav dem därtill hjälp och råd
att våldet övervinna.
Rätt de av kungen ej kunde få,
tunga och skatt han ökade på,
och landet löt han härja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
