Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Råda han lät så onda män,
att Sverige bär stor skada än;
han ville det icke värja.
Allt i fem och tjugu år
slikt ett övervåld består;
det var de hårdaste tider.
Gud, som väger med jämnan vikt,
han gav oss detta till syndaplikt.
Dock gjorde han nåd omsider.
Engelbrekt, den lille man,
oss i vår nöd uppväckte han,
han gav honom makt och snille.
Slott och städer och folk och land
de föllo honom strax i hand,
Gud fogade, som han ville.
När så manligt han hade stritt,
och ryktet gick över världen vitt,
då vart med svek han lönad.
En gång han for ifrån Örebro
då vart han slagen i godan tro;
så plägar man trohet röna.
*
O, ädle svensk, du statt nu fast,
och bättra det, som fordom brast,
du låte dig ej förvända!
Du våge din hals och så din hand
att frälsa ditt eget fädernesland!
Gud må dig tröst väl sända.
En fågel han värjer sin egen bur,
så göra ock alla vilda djur.
Nu märk, vad du bör göra:
Gud haver dig givit sinne och skäl[1]
var hellre fri än annans träl,
så länge du kan dig röra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
