Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med Morahatten i pannan tryckt
och blicken mot fjällsnön sänkt,
han vandrar likt den, som jordat vart hopp.
som i tider av sorger blänkt.
Framför honom Norges blånande fjäll,
bakom honom hat och försåt
och det träldomssuckande, arma land,
som dränkes i blod och gråt.
Från kullen vid Mora hans stämma ljöd
som en skallande lursignal.
Han ville ropa var man ur hus
vid älv, i skogar och dal.
Till kamp för frihet, I Dalamän,
till kamp mot tyrannens ok,
densamma som fordomtima en gång
ur landet Engelbrekt vrok!
Hans röst förklang som en pil, som for,
men aldrig till målet hann.
Vem kunde väl sätta tröst och lit
till en okänd herreman?
De höga herrarna vållat nog
av kamp och oro och strid,
och Kristian lär vara böndernas vän,
som vill skänka dem trevnad och frid.
Så sjönk hans hopp som en skjuten falk.
Genom snötunga skogars djup
han vandrar hetsad och fågelfri
mot de norska fjällarnas stup.
Bakom honom sjunker hans fädernesland,
där sin ungdoms drömmar han drömt,
det land, som i sorgens och träldomens tid
sankt Erik och Gud ha glömt.
*
Men i skogen i kvällen vid Transtrands kapell
två skidmän löpa med fart
längs spåren av enslingens djupa fjät,
som de skönja i stjärnljuset klart.
Sträck ut, du redlige Engelbrekt
och du Lasse i Kettilbo!
I bringen herr Gustav trösterikt bud
från de män, som vid älvarna bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
