Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en vinter, härjande och svår,
som svepte skog och lade äng på bår.
Det var ett prövningens och nödens år.
Den gamle fiskarn varit förr soldat
och kämpat ärligt för sin kung och stat.
Nog strävade han än, men mest för mat
Nu var han fiskare, och vid sin vak
han satt med tålamod, men styv och rak.
Om blott det ville nappa bra — stor sak
Hans ende son, den hade gjort som far
och stod i krig hos kungen, Gud vet var.
Man hade sport, att det mot Danmark bar.
Men gossens viv satt hemma i sin vrå
med gubbens barnbarn, hungriga, fast små.
Det var ej gott att komma tomhänt då.
Och därför bad han högt för sig och sitt,
förtröstande likväl och otrosfritt:
”Krist hjälpe oss, att vädret snart blir blitt!”
Men kölden steg alltjämt. Hur tiden skred,
allt värre brist det blev på torv och ved.
Från taket föll den frusna sparven ned.
Och hörde man varginnans hesa tjut,
där tätt hon lommade vid stugans knut,
man tyckte riktigt det var synd till slut.
Och när den gamle med sin brutna kropp
i timtals måste hugga vaken opp,
förrn fisket började, då brast hans hopp.
Och vilt han ropade med ångstfylld själ:
”O Herre, låt det töa och bli väl,
om ej, så låt mig frysa snart ihjäl!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
