Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”En häst, en häst att rädda vår kung
ur hängbår, krossad och stjälpt!”
Brandklipparen kom över rökhöljd ljung,
på honom kungen vart hjälpt.
Med blickar och gnäggningar sade han till
Än kraft i senorna finns.
Vår sårade herre jag akta vill
som fordom min lille prins.
Till turk och hedning nu färden bar.
Bak Dnjeperns brusande flod
Brandklipparn med kungen i gott förvar
på räddande stranden stod.
Snart lyste mot Karl och hans trogna häst
halvmånen på Benders torn,
och Sveriges kung blev sultanens gäst,
och klipparn fick turkiskt korn.
Men huvudet hängde, han sågs försmå
ett foder av läckraste smak —
han hade ej vant sig beskydd att få
och kost under främmande tak.
Mot konungens händer han strök sig lent,
och ängsligt hans gnäggning ljöd:
Säg, skola vi så bliva borta rent
från Sverige och Sveriges bröd? —
Den länge sitter vid andras bord
från ljuv omsider blir led,
och på sin trotsige gäst från nord
blev turken slutligen vred.
Sen först med lämpor han gjort försök,
den krumma sabeln han drog,
och klipparn stod åter bland eld och rök,
och kungen, han högg och slog.
Det var blott ett avskedsskämt, en lek
just efter kung Karls natur,
och paschan själv steg baklänges blek
ur lejonets farliga bur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
