Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då, säger man, hade han dignat ned
till sist vid den,
men kringränd rest sig mot fiendens led
med svärdet än
och ropat sin skara och ilat förut
och brutit sig bana och huggit sig ut
och fallit, först när de sina,
kringjublad, han nått till slut.
Han hade sitt sextonde år ej nått,
på bår ren lagd.
Långt var det liv dock han leva fått.
om liv är bragd.
Ack, mången grånat i ärans glans,
som fäst med glädje sin strålande krans
på den femtonåriges hjässa,
om i byte han vunnit hans.
Han hade sitt sextonde år ej nått,
ja, ung han dog;
dock sörjde en blödande här hans lott,
själv prövad nog;
dock stod kring hans läger i tyst förbund
av krigets ädlaste kämpar en rund,
och vad för de tappre han varit,
det syntes i denna stund.
Ej veklig klagan, blott saknad tung,
blott sorg var spord.
Till hjältens ära, som dog så ung,
ej föllo ord;
men Vegesack prisade livets vår,
och Adlercreutz smekte den bleknades bår,
och ur Drufva såg man pressas
rart vin — en stor, klar tår.
Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela värld var ärans fält,
där stod han glad, var han sig ställt,
i eld, i blod, i frost, i svält; —
han var min fader, han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
