Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fädernesland, vars härliga minnen
fylla med vördnad ynglingens själ!
Fädernesland, ingiv våra sinnen
de dygder, som fostrat din ära, ditt väl!
Länge nog dina gravar svara,
vad du var och ej mer kan vara.
Hoppas ej blott på skuggornas röst!
Tala i dina ynglingars bröst!
Än återstår av fädernas lära
att leva som de och dö med ära.
På odalmannens gård
stod åldrig lind,
ättens vördade träd,
med väldig krona
och stam, runristad av tjugu släktled.
Stormen kom,
starkare än i mannaminne:
det härliga trädet,
tyngt av åren,
föll.
Husets folk
stod sörjande kring den fallna.
Silverhårig farfader,
som frestat nittio vintrar,
smekte med vissnad hand
hennes vindfarna bark och sade:
”Vi skiljas ej, du dör ej.
Du skall leva i en dotter,
en stark telning från din stam.
I dig själv levde en moder,
som, när Midgård var tusen år
yngre än nu,
sköt upp ur dess mull
och skänkte svalka åt fäder,
vilkas namn förnimmas på Sagas
mun,
om de ej tonat bort i tidernas fjärran.
Och din dotter skall växa,
välsignad av de himmelska,
och med susande krona
för släkten, som komma,
förtälja de sagor,
som du förtalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
