Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och snart vid hennes vård man fann,
hur brasan mera livligt brann.
Hon tycktes glömma bort sin nöd,
hon tog så glatt sin makes bröd
och bar det fram till aftonvard
med litet mjölk, i bunken spard.
Från halmen, glest på golvet bredd,
till festens måltid, sparsamt redd,
de muntra barnen redan gått.
Vid muren kvar blev gästen blott.
Hon tog den arme med sig då
och förde honom fram också.
Och när en tacksam bön var slut,
hon tog sitt bröd och delte ut.
”Välsignad är den godes skänk”,
så talte gossen på sin bänk,
och tåren i hans öga log,
när han den bjudna skivan tog.
Hon ville dela, som hon delt.
I hennes hand var brödet helt.
Förvånad hon sitt öga fäst
på främlingen, sin späda gäst.
Hon undrar, och hon ser och ser:
han syntes ej densamme mer.
Hans öga brann som stjärnan klart,
hans panna lyste underbart,
från skuldran spridde sig hans dräkt
som dimmorna för vindens fläkt,
och hastigt står en ängel där,
så skön som skaparns himmel är.
Ett saligare ljus gick opp.
Vart hjärta slog av fröjd och hopp.
Det var en oförgätlig kväll
uti det goda folkets tjäll,
och skönare var ingen fest,
ty ängeln blev hos dem som gäst.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
