Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sist med man och mule grå
som den sista dagen på
ålderdomens himmel,
hovens slag mot sten och stock
dovt som mull mot kistelock,
dödens isgrå skimmel.
Staffan, Staffan stalledräng
vattnar sina hästar fem.
Ljuvt är livsens vatten.
Festligt blänka himlens bloss.
Jesus huldrik hjälpe oss
uti nyårsnatten!
Det klappar så sakta på himlens port
med späda, famlande händer:
”Statt upp, sankt Peter, och öppna fort,
ty jorden en ängel dig sänder!”
Och porten slås upp. Från ljusets höjd
i skinande vita kläder
en skara av änglabarn med fröjd
mot lille främlingen träder.
Men liten pilt, han vet icke av,
hur lycklig hans lott är vorden.
Han skådar ut över rymdens hav
och ser som en stjärnö jorden.
I tårlös sorg utan tröst och hopp
därnere hans moder sitter.
Hon stirrar ned på sin älsklings kropp,
som smärtsamt i dödsångst spritter.
Hon håller fast mot sitt hjärta tryckt
hans hand, den spensliga lilla,
och barnets själ, som börjat sin flykt,
vilar på vingarna stilla.
Men endast ett ögonblick ... så slår
som en flammande blixt hans öga:
i all sin strålande klarhet står
vidöppen himmelen höga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
