Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du liv och varelse har givit
åt allt i himmel och på jord;
ditt stora, milda namn du skrivit
så i naturen som ditt ord.
I allt du dig förklarat har,
O Skapare och Gud och Far!
Ej mörker mer mitt hjärta hindrar
att se och vörda dina fjät;
var stjärna, som på fästet tindrar,
är vittne om ditt majestät,
och minsta lilja på min stig
är, Gud, ett tröstfullt ord från dig.
Därför, o Fader i det höga,
jag i din hand mitt väl förtror;
jag vet ditt hulda fadersöga
ser ock den mask i stoftet bor.
På glädjens eller sorgens stig
du leder mig dock sist till dig.
O Herre, dig jag vill åkalla,
när aftonstjärnan framgår skön;
när morgondaggens pärlor falla,
till dig jag höja skall min bön
och aldrig glömma dina bud,
o Fader, Skapare och Gud!
Vadan kommer detta ljud,
som jag ville kväva?
Vadan utgår detta bud,
som ej står att jäva?
Denna röst
i mitt bröst,
som jag ej kan hämma,
är Guds egen stämma.
O du helige, för dig
var vill jag mig dölja?
Inga högar skyla mig,
inga djup mig hölja.
Denna röst
i mitt bröst
ingen ro mig lämnar:
allt du ser och hämnar.
Samvete, som skänktes mig
att Guds rätt bevaka
och till Gud från villans stig
manar mig tillbaka,
må mitt bröst
vid din röst
vakna upp och röras
och till bättring föras!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
