Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skinn o. d. af indianerna, undersökte floden och landet,
reparerade fartyget och seglade efter 8 dagars uppehåll åter
genom samma kanal ut i hafvet. Dessförinnan uppkallade Gray
floden efter sitt fartyg: Columbia. Den höga udden norr
om flodmynningen, hvilken udde Meares benämt Cape
Disappointment med anledning af sitt misslyckade försök att
komma in i floden, erhöll af Gray namnet Cape Hancock.
Columbiaflodens förste upptäckare var således kapten Jolin Gray,
oaktadt flere personer före honom sett flodens mynning och
anat dess dervaro. Från Columbia seglade Gray norrut och
höll på att förlisa under en grundstötning, men lyckades rädda
fartyget såväl som dess besättning. Han omtalade sin
upptäckt för en spanior vid Nootka-sundet å Vancouver-ön; men
oaktadt den sålunda blef bekantgjord, behagade engelske
löjtnanten Braughton, som vid tillfället var på ön i sällskap med
Vancouver och en annan engelsk sjöfarande, begifva sig in i
Columbia-floden och formligen taga den i besittning för
"hennes engelska majestäts räkning", under förklaring, att han
hade "alla skäl till den förmodan, att ingen medlem af någon
annan civiliserad nation eller stat någonsin besökt denna flod"
före honom. Braughton undersökte floden till ett afstånd af
96 mil från mynningen, tills han fann strömmen för stark för
fortsättning af färden, hvilken han företagit i en båt. På
samma plats gjorde floden en krökning, och detta ställe blef
kalladt Point Vancouver. Braughton stannade 20 dagar på
Columbia-floden och for derifrån den 10 november.
Under de följande åren sände amerikanarne årligen fartyg
till nordvestkusten med varor, för hvilka de tillbytte sig
pelsverk. Dessa fördes till Kina och utbyttes mot porslin, te m. m.
Vid byteshandel med indianerna bedrefs mycket bedrägeri,
och tvister och stridigheter egde esomoftast rum mellan
indianerna och de hvita. Få voro de fartyg, hvilka ej förlorade ett
par man af besättningen genom de röde männens blodtörst
och hämdlystnad.
Vid denna tid talades i östern om anordnande af
expeditioner, som skulle sändas tvärs genom landet till vestkusten,
Den, som ifrigast förordade dylika planer, var en kapten
Jonathan Carver, som år 1766 utforskat Mississippis källor och
påstod sig ha upptäckt en flod. som flöt i vestlig riktning och
af honom antogs utmynna i Stilla hafvet. Denna flod kallade
han Oregon River, och i Carver´s berättelse förekommer
namnet "Oregon" för första gången. Carver fick ej tillfälle att
utföra någon af sina planer. Detta vardt i stället förbehållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
