Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom omsider långt derifrån, norr om Columbias mynning,
hvarifrån de förde honom till Fort George och
öfverantvardade honom at myndigheterna. Dr McLaughlin och 30 eller
40 andra jemte en skara af indianer voro tillstädes vid
ransakningen, som aflopp så, att den anklagade befans skyldig til!
öfverlagdt mord och dömdes till afrättning pä stället. En
galge upprestes, och ett kring indianens hals bundet rep
kastades öfver galgen, hvarefter alla de närvarande, utom
indianerna och presten, rev. Frost, fattade tag i ändan af repet
och på ett gifvet tecken halade indianen upp så högt, att hans
fötter befunno sig ett stycke ofvan marken. Som halskotorna
icke bräcktes, dog han endast genom strypning: men sättet,
hvarpå han aflifvades, ingaf alla de närvarande indianerna en
helsosam fruktan för den hvite mannens hämd.
Vid ett af fästena i det inre af landet tilldrog sig följande
händelse, hvilken vi anföra såsom prof på det mod och den
själsnärvaro, som karaktäriserade många af
Hudsonbay-kompaniets pelsjägare och deras befäl. En af bolagets tjenstemän
blef lömskt mördad af en indianhöfding, hvilken efter dådets
föröfvande skröt väldeliga öfver sin bragd. Höfdingen
tillhörde en mäktig stam, som ströfvade omkring och för tillfället
slagit läger i närheten af fästet, och som han egde stort
inflytande bland sina män och kunde sammankalla ett stort antal
krigare, tog han för gifvet, att de hvita ej skulle våga hämnas
på honom. Men fästets kommendant, som visste, att om detta
dåd blefve ostraffadt, de hvita skulle sväfva i ständig fara,
utfäste en stor belöning för den - vare sig hvit eller indian —
som kunde döda mördaren. Tiden gick, och ingen vågade
inlåta sig på det farliga företaget, då kommendanten en dag
fick höra, att mördaren återkommit från en utflykt och befann
sig i en viss hydda i ena kanten af lägret. "Nu eller aldrig!"
tänkte kommendanten, i det han fattade sin aldrig bommande
studsare, gömde den under sin kappa, lemnade fästet och gick
på en omväg till den hydda i indianlägret, i hvilken mördaren
just för tillfället satt midt ibland sina män, skrytande öfver sina
bedrifter i de många strider han utkämpat med engelsmännen.
Ryckande undan den buffelhud, som tjenade i stället för dörr,
trädde kommendanten med fasta steg in bland indianerna,
kastade en skarp blick på mördaren, tog, utan att yttra ett
ord, fram sitt gevär, riktade det mot mördarens hjerta och
afsköt ett skott. Indianen sträckte armarne öfver sitt hufvud,
gaf till ett gräsligt tjut, föll baklänges och gaf upp andan.
Kommendanten vände sig om, gick ut ur hyddan och återvände till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
