Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 6i —
om en stor humla påminnande honungsfogeln eller kolibri.
De foglar, som jagas för köttets skull, äro tre arter grouse,
en af dem oriktigt benämd pheasant eller fasan, vaktel (quail)
af olika slag, stepphöna (såge hen) samt den förvildade
kinesiska fasanen.
Men att gå på jagt i vestra Washingtons skogar är just
intet latmansgöra. Mången väldig Nimrod på prärier och i
ansade skogar får sin brinnande jagtifver afkyld efter en eller
annan dags klängande och klättrande under, öfver och
emellan kullfallna träd, uppryckta rötter, genom täta busksnår
på backar och höjder i de månghundraåriga urskogarne.
Det ståtligaste villebrådet är ovedersägligen den stora
kronhjorten (Cervus canadensis), mest känd under namnet "elk"
eller wapiti. Detta djur, hvars månggrenade horn nå en längd
af ända till 5 fot och deröfver, är stort som en bäst och väger
ej sällan 12—1,400 lbs. Tack vare jägares liejdlösa mordlust
är detta präktiga djur nästan utrotadt. Några få finnas ännu
qvar i Kustbergens otillgängligaste trakter. Den mindre
hjorten, "deer", (Cervus leucurus, den med hvit svans; Cervus
columbianus, den svartsvansade), väger ej öfver ett par hundra
lbs. Hans born, måhggrenade liksom kronhjortens, bli 1 till
\l/> fot långa. Han finnes jemförelsevis allmänt i skogarne
äfven på låglandet, men föredrager högre belägna trakter.
Jagten på detta djur är intressant, ehuru besvärlig. Med en
obeskriflig färdighet och vighet skuttar hjorten öfver stock
och sten och banar sig i flygande färd väg genom snåren. Att
förfölja en flyende hjort kan naturligtvis icke komma i fråga.
Lättast jagas han med dresserade hundar, hvilka drifva honom
tillbaka till den plats, der jägaren ligger gömd, eller ock
uppsöker man hans betesplatser och lägger sig under natten på
lur i deras närhet. Jagten med hundar här skamligt
missbrukats af snikna skyttar och skulle länge sedan ha ledt till det
ädla villebrådets snara utrotande, om icke staten genom
välbetänkta jagtstadgar satt en gräns för deras hänsynslösa
framfart.
Bergsfåret och bergsgeten, afarter af de i Klippiga bergen
förekommande Ovis canadensis och Oreamnos montanus,
förekomma, ehuru sällsynt, på de östra sluttningarne af
Cas-cade-bergens högsta toppar och äro ett svårjagadt villebråd.
Bergsgetens skinn är nästan värdelöst och hans kött segt och
osmakligt. Geten sjelf är ej vidare skygg af sig. Ett par af
författarens vänner lyckades för en del år sedan smyga sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
