Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- T 124 —
men måste vanligen erlägga skänker till ett visst belopp i
betalning för bruden, ocli kunde ban icke betala allt på en gång,
mottogos gåfvorna enligt afbetalningsplanen, och
brudgummen fick icke bruden till sig, förrän sista afbetalningen blifvit
gjord. Ingen kredit beviljades i kärleksaffärer.
1 ett par afseenden voro alla indianfolken lika hvarandra —
i kärlek till spel och i förmåga att taga sig fram i vildmarker
och skogar och färdas utan att lemna spär efter sig. Spelet
ledde eget nog aldrig till trätor, såsom fallet är bland de hvita.
Indianerna försökte aldrig bedraga hvarandra, och den
förlorande tog alltid sitt öde med det mest stoiska lugn.
Indianen tror fullt och fast på alla gamla sagor
härstammande frän förfädernas tider, men ban talar sällan derom för
någon hvit. emedan han vet, att de hvita icke tro på dem, utan
tvärtom, åtminstone i smyg, skratta åt dem. och om det är
något en indian har svårare att fördraga än något annat, så är
det att bli utskrattad eller förlöjligad. De flesta naturfenomen
tillskrifvas osynliga varelser. Vindarne t. ex. äro andedrägten
från något andeväsen. Alla föremål ha tvä naturer, en
kroppslig och en andlig. — den senare fortlefvande i all evighet. I
andeverlden blir man hungrig, men kan också med lätthet
tillfredsställa hungerns kraf. Sjukdom, död och ålderdom finnas
deremot icke. När en indian är sjuk, tro hans vänner, att de
dödas andar sväfva omkring honom och vilja hemta hans själ.
I )erför gå deras läkemetoder egentligen icke ut på att böta
sjukdomen, utan afse i stället att drifva bort andarne. Den
vilda rosenbusken anses ega särskild makt öfver andar och
spöken och begagnas derför vid sjukläger och på grafvar til!
skydd mot andeverlden. Indianerna tro, att vissa personer
tillåtits besöka andeverlden och återkomma för att omtala,
hvad de sett. Denna tro härleder sig sannolikt från drömmar,
feberfantasier eller syner under ett tillstånd af skendöd.
Enligt indianernas föreställning dansa, sjunga och förnöja sig
andarne hela natten igenom, men ligga under dagen stela och
medvetslösa bland de dödas multnade kroppar och ben på
graf-platserna. Denna tanke bar indiankännaren dr G. R.
Kuyken-dall framställt i följande vers, som vi öfversatt från hans vackra
poem "De dödas ö":
"I obeskriflig prakt, i glädje yr
De hela natten dansa, le och sjunga;
Men ack. så snart som morgonrodna’11 gryr,
De -junka ned i dödens sömn, den tunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
