- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
4:2

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En wettgirug önskade sig en gång den gåfwan
at kunna see hwars och ens tankar. Han fick
henne ock af en obekant kraft, som skiänkte
honom en Mössa, at så ofta han den samma bar,
talade alla til honom sig owettandes som de
mente; Men den stackars Mannen blef snart nog ledsen
wid sin Mössa, ty med hwem han talade, fick han altid
nya förtretligheter. Sågo hans arfwingar honom, så
kyste de hans hand och önskade honom döden. Besökte han
sin wän, så tog denna honom i hand och skiällde honom
för otidig och obeqwäm. Ja hans skiöna hustru sielf,
flög honom i famn och önskade honom långt
frånwarande. Korteligen, til hwem han wände sig, fick han
bannor, sorg och bekymmer, til dess han förifrad kastade sin
Mössa på eldbrasan, som intet wiste at smickra, utan
altid oroa honom med den ledsamma Sanningen. Jag
tror ock säkert at okunnigheten om andras tankar för oss,
bidrager mästadelen til wårt nöije. Låtom oss derföre
nöija oss dermed och intet begära see in i andras hiertan, på
det wi måge undwika oro, som elliest ofta nog besöker oss.
Men i medlertid, fast än Argus intet äger den omtalte
Mannens Mössa; så är han dock så skarpsynt, at han
tiltror sig säija det ganska mycket liuges i dag öfwer hela
wår stad och Rike. Det skier så flera dagar, tänker du min
Läsare. Men intet så dierfft och öfwerflödigt som i dag.
Huru då? Jo men. Nu på nyåhrsdagen går en, som
intet bekymrar sig mer om den andra, än jag om stora
Mogol, och säijer doch åt hwem bekant han råkar, at han af
alt hierta önskar honom i detta begynte åhret, hälsa och
wältrefnad. Den som i sitt samwete intet skiäms wid at
önska sin fiende slag och stickfluss, ja döden på stunden,
går i dag til honom och liuger honom midt i synen,
säijandes: Jag försäkrar at ingen tager större del i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 29 11:46:29 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/swargus/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free