- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
5:3

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o V - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade, alt för mycket at säya, som ey på en gång kunde
komma ut; Men sedan wår Hofman bedt honom
yttra sin tanka, talade han således: I blanden
Mogenhet och kundskap tilsamman: Den förre är aldrig utan
den senare, men den senare, ty wärr, offta
utan den förra. Man kan offta weta mycket godt som
en Dröm, men i öfrigit ey bry sig mer derom, än en
prålsiuk yngling bekymrar sig om Riksens wälfärd. Det
är sant at wårt tidiga Seculum ofta genom korta språng
och löndegångar giör Gossen til Karlar, men derigenom
giör det ock Karlar til Gossar, ty sådane Karlar mogna
sällan. Barn tagas de ur Waggan och Barn läggas de på
sot-sängen. De Frukter och Wäxter, som alt för hastigt
updrifwas, äro gemenligen sämre än de, som fått sin fulla
tid. Jag nekar icke at en kort Methode, som wår tid kan
fägna sig af, ju ansenligen hielper ungdomen til
wettenskapers inhemtande; Twert om, önskar jag at kunna wid
tilfälle gifwa ungdomen sådane Läro-grep wid handen,
som förkorta dess wäg til witterhet, lätta dess förmente
beswär, jaga skrämsel-Dimban från dess Ögon och
upmuntra dess Håg til Wijshet; Men at skylla wår
Ungdom för Wijshet och Mogenhet fast en del går lika
nackhög med gammalt Folck, talar sina Språk,
raisonnerar om Himmel och Jord, ja understundom giör ett
alwarsamt och moget anseende &c. Det är synd. Det
är, at lägga Sten på Börda, ty han högfärdas nog
ändå. Jag är nu gammal; Jag har med swårighet hulpit
mig fram och wet således bättre, än at förackta någons
Ungdom; Min största fägnad är, at omgås med ungt
folk; Denna granlaga åldren bör icke mindre wara fri
från förackt än från smickran; Jag tilstår ock at
många unga ämnen äro begåfwade med den qwickhet, at
de icke allenast förr än andra kunna minnas, fatta
och begripa, utan ock klokt dömma om alt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free