- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
7:4

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VII - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Menniskia skal wara ett Fottråd för alla olika händelsers
lopp och raseri, de må nu wara glättige eller ängslige.
Ett högt sinne förändras sällan, det blir sig altid likt.
Intet wil jag rosa mig sielf eller taga mig til Edert
efterdömme; Men denna konsten har jag tämmeligen lärt
mig i fält, så at jag på slutet kunde med gladt mod
dricka mina wänners skål i Swerige, när högsta bullret war
om fiendens anlopp och när döden wiste mig sin lija med
ett faseligit grinnande, wiste jag honom min Tobacks-Pipa
med ett otwunget löije. Jag giorde min syssla med
alt efftertryck, men sällan öfwerilades mitt Sinne af
hitzighet, fast hildar-leken, som skarpast påstod och
Segren fölgde oss så tätt som skuggan. Jag tilstår wäl at
bloden litet rördes, hwar gång jag såg den stora Carl,
men icke förändrades mitt sinne. Magan hwälfdes
litet om, när krigslyckan hwälfdes om på Pultava-wahlplatz
och det susade något för öronen wid Turkarnas
smattrande i Calabaliquen, men liksinnig war jag altid: I
kunnen wäl dömma, at småsaker, som mig nu dageligen
hända kunna äro alt för swaga at ändra mitt sinne, sen
jag warit i så god Schola. Nu lefwer jag mäst i roo på
min gård och tilfällen äro få, som kunna upwäcka
någon oro; Men om så hände, at wår nya tidz tordönar
skulle liunga åskewiggar i min knut, så åhörer jag dem
med samma sinne, som jag hörer bräkandet af mina
fåhr. Ingen oförrät, landzplåga eller olycka får af
mig annan upsyn, än den min Fogde håller för ett wisst
tekn til drigspenningar. Öfwerwåld och owett kan jag
käckt wräka från mig, men de lämna i mitt samwete
inga eftergrundningar mycket mindre har mitt sinne
wäderskifften wid klart eller mulit wäder.

Herr Ehrenmenvet beklagade wid detta
tilfället den allmänna Sinnesolikheten: Han sade sig känna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free