- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
7:6

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VII - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Står en sådan wäl på skådeplatzen, så spelar han
en tokglättig Comœdia, som orren när han leker, i det
han hwarken ser eller hörer, men märker han en wink af
missnåde, då blir hielte sinnet förtwiflande, fast han ey
har orsak at wänta sig någon Tragœdia uton af sig sielf.
Hans Sinne, som war hårt som en sten, blir då miukt
som en ost och faller i en skamlig nedrighet. Mången blir
så förhäfwen af lyckan, at han ey känner igen sina
gamla wänner. Hans sinne war helt annorlunda i
förmaket än i Cabinettet och i kyllern än i purpurråcken. Är
icke det skam, at tilståndet skall kunna byta sinnet?
Somlige äro åter så lössinnade, at de kunna förandras
af det man talar dem wäl eller illa i lag, ja, de räkna
maten och dricken för så wiktige angelägenheter, at när de
någon gång icke äro i deras smak, få de smärta i sinnet i
stellet för i magen.

Af detta mina Auctorers sammanspråk finner jag
at en rätt grundad och ädel sinnes likhet, är hos oss
rarare än hos de gamla hedningar. Wår tidz hufwuden
mena at de derigenom äro ganska fina och wåra smakar
willa dermed wisa sin särdeles läckerhet, at ingen ting
upfyller deras nöije, men tro mig, de äro derutinnan
ganska dumme och grofwe. Den som ständigt förnöijer sig
med ädla sysslor och städze låter sina tanckar beta i en
altid blommande och altid tilräckelig äng, nemligen den
högsta fullkomlighetens beskådande, han tillåter
sannerligen intet at sinnet är ett Apspel för swage böijelser. Gud
är sig i ewighet lik och hans höga råd är ingen
förändring underkastat, speglandes sig altid i sina oändeliga
förtreffeligheter, derföre om hans beläte will wara
honom likt, måste det altid wara sig lik derutinnan, at
det är begripit i ting, som äro ett sådant beläte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free