- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
15:7

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XV - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

älskare längesedan giort kåhl på mig. Jag är så godt, som nyligen hitkommen och en Fremling här i Landet, fast jag det intet borde wara, men om hon och hennes föllie rådde, så fingo jag ingenstädes fritt hemwist, utan på Marstrand. Jag behöfwer Privilegier, om jag skal få bruka mig, men hon intet. Hon har tusend Maximer at få mig bort: Än liuger hon på mig för hela werlden och kallar mitt Folck för Matliugare, än skrämer hon mig med Naturen och Nordens köld, som skal hindra mina Barns upwäxt och gifwa dem Lungsot, än låter hon wisa mig utländskt Kram, hwilket jag intet skal kunna tilwärka, än skickar hon til mig sina prunkande Sänninge-Bud med smickrande Föreställningar och bewekelser, at jag med goda wille afstå med sådan dårskap, ty de Swenska, säger hon, giöra sig omöyeligen så gemena, at de skulle willia skaffa sig sielfwa det de behöfwa til sina Kroppar. Får icke utlänningen länge nog wara deras Tienare? Stora Herrar och Fruer betala för sig och lefwa friskt, utan til at plöya, wäfwa, sy eller koka, etc. Jag swarar henne derpå med all Höflighet: Än om Pungen tryter, och den stora Herren intet will med arbete laga om sig sielf, måste han icke då taga til Påssan ock Tiggar-Stafwen? Wacker Equipage! Hwilket är nu hederligare, at nära sig med Möda, eller tigga med Högmod? etc. Men hon giör blott förakt af mina Förklaringar. I går skickade hon til mig en farlig högdragen Krämare, som med sitt eget Exempel skulle betyga mig, at han intet behöfwer mer än stå på ett ställe i sin Bod och öpna Munnen, förrän han får Penningar, min Hielp förutan, hwarwid han kan bygga stora Hus och lägga på Fläsket med stolt uppehälle. Lycka til, sade jag, det är ingen Konst, men wi få see huru det går i längden. Min swett är mig angenäm, när han gifwer mig mitt eget, och en säker ägendom til det Allmännas styrka i framtiden. Hon bannades i dag på mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free