Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XVI - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tänckte, stor sak om man än känner mig. I det samma såg jag mig om och blef warse en gammal, gråhärig och hederlig Gubbe, wyrdig som sielfwa Wyrdigheten och gladlynt, som sielfwa Glädien: Hwad sörjer du för, frågade han? Jag swarade, at jag råkat i Ogunst hos min Gynnare, som kallar mig plump och oförsiktig. Och deröfwer, sade han, kan du sörja? Älskar du dig så mycket sielf, at du intet tål rättelser, för hwilka du borde tacka? wisa mig en menniskia under Solen alt ifrån Purpuren til Walmars jackan, som icke har sina fehl, huru will då du wara ostraffbar? lär at dämpa dina Affecter ock hör på en berättelse, som kan lända dig til bättring, fast hon är ädlare ock alwarsammare, än at hon wäl kan lämpas till ditt tilstånd. (Hör du också på henne, min Läsare, med upmärksamhet, ty du, så wäl som jag, lärer kan hända, ha dina fehl. Sådane Betracktelser behöfwer du på den dyra Dagen, som infaller i morgon, ja öfwer hela Påsk-Helgden och til din dödzstund.) Lemna derföre ditt Sinne en liten stund til en alfwarsam föreställning.
Theologien syntes mig som en Gudinna komma från högden i en klar sky, och alla wåra Religions-Förwanter samkades omkring henne: I dödelige, sade hon til dem, när I kasten Edra Ögon på den dyra Hielten, som för Ehr blifwit korsfäst, så lära de bli förbländade af Ewighetens strålar: men edra hiertan måste tilstå, at den Kärleken är ewig och älskar Ehr ewiga Salighet, som låtit sig så hårdt plåga, at han betalt det ewiga Straff, som I hade bort undergå. I seen nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
