- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
18:4

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XVIII - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

berius, Jul. Cæsar Aug., Tib., Claudius Cæs. Aug., och Germanicus för honom hafwa hafft. Så hafwa ock flera Nationer giordt, men om Konungarne gått öfwer sina skrankor, så hafwa de icke dermed upphögt sig, utan förnedrat sin Höghet och befläckat sin Glantz. Samma åtskillnad, som nu är emellan en rätt Konung och en Tyran (thet är en sådan, som missbrukar sitt, af Folket skiänckte Enewälde) samma är emellan en rätt Frihet och ett obändigt Sielfs-wåld, som icke annat är än ett Folcks Ook (fast det icke kännes tungt) och ett wärkeligit Slafweri, ty Lagen som är ett Folcks Frihet, blir derigenom underkufwad.

Nu ären I alt för Alwarsam, sade Herr Gyllenballance: Få see, om intet Argus för omaket får heta torr i dag. Ja, tänkte jag, det är bäst at intet förlora det allmänna tycket för Herr Hiernbrotts skull: Effter I talen om Lagen, sade jag, will jag berätta hwad mig hände för några dagar sedan: Jag gick så diupt i tankarne, at jag intet wiste Ordet af, förän jag genom en liuflig spatzergång, kom oförtänkt in i ett stort Hus, hwarest jag i ett annat rum hörde en Mans röst, som utan krus och bewis strängeligen alla i ett Rike gagneliga påböd och förböd skadeliga gierningar. Detta liudet war så myndigt, at det satte mitt ansickte i ödmiukt skick och brakte mina händer til at blotta mitt hufwud. Jag lade Örat til och tänckte: Om du blir så åtlydd, som du befaller, så ästu en stor Man. Hans Påbud woro billiga, men oaktadt alt det han hotade med Straff och witen, war jag så underlig den dagen til sinnes, at jag icke kunde inbilla mig, det alt blef efterkommit. Dessutan talade han offta så mörckt, at det behöfde oändeliga uttydningar, ty Contradictioner kan jag icke tro der woro, fast mitt ringa och bäfwande begrep så tyckte. Emedan talet war liufligt och rättrådigt, trodde jag at denna Mannen intet war högfärdig, utan lät Folck ta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free