- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
21:7

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXI - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

woro utan Salt. Men åt en ting log jag hierteligen: En Präst och en Handelsman, som jag och hela Werlden kände för rika Gniare, berömde sig af sin Fattigdom, sina Motgångs-stötar och sin stora brist i Nödtorfft. Omöijeligen kan jag nu minnas alla de Skryt-wäder, som mig här hwinte kring Öronen; men det såg jag at mäst alla, som gapade, fingo några Skiedblad af det Gelée, som jag nu strax omtalade. Denna Lystnan betog mig ock, så at jag satte mig til at gapa äfwen så argt som de andra; Men Fru Dårskap, den Styggan, kände igen mig, så at antingen jag nu hade den lilla Matken på tungan eller ey, så fick jag dock intet Gelè. Jag frågade en min Bekante, som plär skryta om för mig, huru dristig han är i mörkret, huru offta han sedt Spöken och slagitz med Gastar, hwad smak detta Gelèet hade, hwilken swarade at det smakade som Snömos, hwaraf jag bewektes at taga mitt afträde, lika nögd om en sådan Högacktning.

Derpå wandrade jag i Trägården af och an, och satte mig ensam ned på det gröna. Der såg jag en liten ung Groda resa från en puss, sitt Fädernesland, och klänga sig up på en liten Sten. Från detta Slottet såg hon sig omkring och fick stort mod! Sannerligen, sade hon, min Fahr, den stackars Herren, har aldrig wågat sig så högt. Mina hemma warande Släktingar, de mesarne, ha aldrig sedt det jag ser: Hon undrade på Träd, på Stenar, på skyar och på mig, som en omätelig Jette, den hon braverade; Men wid det jag rörde mig, tog hon med bäfwande dristiga Comœdiantsprång ned i en stor damm. Effter en liten stund hoppade hon hastigt tilbaka, och mötte med pickande hiärta en af sina likar ur pussen, som frågade henne orsaken til sin bestörtning: Min Syster, sade hon, Himmelen ware tack, jag kan piquera mig af Courage, men i det stora Haf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free