Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXIV - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sicktighet. Den enas högsta konst war at giöda sig. Den andra swettades för Rikzens tienst både inoch utrikes. Den ena war nu i Nåd, nu i Onåd, nu i tienst, nu afsatt, ja hans lopp war likt en liten Sten, som jag sparkar hit och dit med foten. Den andra deremot gick liksom Plogen ända fram, och skar igenom, at Stofft och Mull måste på sidorne undan, tils hans åker war färdig. Den ena war altid bekymrad om sin osäkra Werld, och stedze på Knä med Tårar i Ögonen at tilbedia Hennes Nåde Lyckan. Den andra war altid glad och säker, med handen om Syslan och hiertat til Gud. Den ena fick sin sidsta höga beställning i sådan owisshet, at han intet wiste om detta höga Budet wille kasta honom i Fängelse, eller giöra honom til Påfwe. Den andra fick intet annat, än det han wäntade sig lång tid förut. Begge lyfftes de således på lyckans Wingar; Dock med den åtskilnad, at den ena tumlade neder tio eller tolf gånger och blef åter af Lyckan uptagen; men den andra hade tyglar på den goda Frun och satt fast i Sadlen. Hwilken bör nu heta Lyckelig af desse? Den förra, utan twifwel; ty Lyckan war hans Drottning, men för den andra war hon en Trälinna: Hon hade icke ett Ord at säija öfwer denna Biässen som allenast blef belönt för sina Förtienster.
Med alt detta hwälfde mina Auctorers Samtahl derpå ut, at säkra steg och utmätna Mått i wår wandring och wandel äro all den lycka, som ett Förnufftigt och ädelt Sinne kan begära. Kostelig Mat för Herr Hiernbrott, som då war Peripatheticus och en wandrande wjs! Jag undrar sade han på den, som giör Räkning på något owist. Aldrig går den sin gilla gång effter den Hel. Skriffts och förnufftets lius, som städze lefwer emellan lyckans och olyckans Hopp och fruchtan. Wi ha här i Landet så många Blind-Båckar, at jag intet undrar, om den ena löper omkull den andra: Mången Vngkarl af mindre inkomst än jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
