Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXXII - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möta mina Ögonkast. Sågo de mig i särdeles högt
Samqwäm eller bland dyrbart Fruentimmer, så war
det liksom de aldrig hade sedt mig. Nog kändes några
wid mig, som intet ansågo mitt utwärtes, utan
inwärtes wärde; men desse woro dock få, och synnerligen
förnämt Folk: De ringare woro högfärdigare: Folk af
Lycka, hwars Ädelhet är twifwelacktig, willa gerna
bewisa sitt wärde med högt Sällskap och undfly den
Skamfläcken, at omgås med den, som har ringa
anseende. De frukta hwart Ögnebleck, at intet bli
hållne af sielfwa de obekante, för hederliga Creatur. Jag
behölt än widare en genom-dygdig och förnuftig Karls
Skiepelse, men med kosteligare kläder, fast jag war af
ringa wilkor: Då fick en wiss Herre tycke för mitt
Ansikte: ju mer han talade med mig, ju mer behagade
honom mitt wäsende; men tro intet, min Läsare, at den
Mannen älskade Förnuft och wille på min Dygd
upbygga sig en wänskap. Neij, det war intet hans tanka;
ty du skall tro, han blef bestört, då han fick weta, at
jag intet war Adel: Det är skada, sade han, at den
Karlen intet är af Folk, wårdade sedan intet see på mig
och räknade sin nya bekanta med alla sina förmåner
bland slöder. En annan war skiäligare, ty han älskade
mitt wärde, utan anseende til min födsel; men det war
dock löyligt, at han allenast wille omgås med mig i
enrum, på det ingen måtte see at han så skiämde ut sig
och blott för dygd och wett skull, hade en så ringa
person i sitt omgänge: Kom någon oförtänkt öfwer oss, så
rådnade min förnäma wän, och lossade, som jag haft
at giöra med honom i hans Hushålls angelägenheter.
Några Ädelsinte hade jag likwäl, som förr är sagt,
hwilka utan förbehåll, både i Sällskap och enslighet
fägnade mig med sin Gunst. Härefter förwandlade jag mig
i en hög Person, men mitt omgänge med andra hade
sällan de kära nöijen, som friheten och wänskapen afla;
ty jag hade sällan annat omkring mig än skrymtare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
