Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XXXV - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hwaremot mången Dårskap kan få den Nåden at wara til lags.
Hans dumdristiga Högmod mästrar alt det han intet sielf til wäga
brakt. Har saken allenast intet från honom kommit eller
öfwerträffar hans begrep, så kan man swärja på förut, at han den
samma fördömer, lastar och begabbar. Sielfklokheten är hans
Qwickhet: Mister han Tankan om sig sielf, sitt Lius, sitt
wärde, sitt egit, så blir han tankelös, som en gammal Almanak.
Han talar genom Gåtor och Ordspråk, på det hans Dumhet må
wara ett Oracel. Altid skriker han på de gamla Tider, och
drager wåra oskyldiga Fäder wid Håret ur sina Griffter, at wara
wåra efterdömen: De mål, som de aldrig förstådt sig på,
berömmandes dem, stackars Folk, mot deras wilja. Altid spår han
allmän Undergång, ty, efter hans Ord, är här aldrig annat, än
allmänt Raseri. ( Jag talar intet om dem som af ren Njt för det
allmänna bästa beklaga allmän förwirring, ondska och blindhet.)
Korteligen, hans swärmande förtager dem wälsinnadom Mod
och Lust i sina Ämbeten. Sij, här har du ett sådant Creatur.
Fullfölg nu ditt Förslag, så länge du gitter.
Jag finner, min Läsare, at Egennyttan är det wärsta
Kättar-Gifftet i de allmänna Tienster, och det swåraste at
utränsa: Hon är från de Dödeliga så oskilgacktig, at man nödgas
lägga henne til grund i wahlet af de Tienstgiörande, och med skiäl
hålla före, at man säkrare anförtror ett frucktbart Ämbete åt en
wälmående, som af sig sielf har Rang och Egendom, än åt en
fattig, som gerna will skaffa sig stegar at klifwa up til ährans
Altan. Elliest, min Läsare, wet jag intet andra Förtienster än
Gudzfrucktan, Dygd och Skickelighet, som böra befordra en
Menniskia til Rikzens tienst. Jag wil icke heller wara obillig
emot ypperlig härkomst: När twenne tillika söka en Beställning,
som begge äro lika i Gudzfrucktan, lika i Dygd, lika i
Skickelighet, och så lika i Förtienster, at den ena deruti icke äger ett
Solgrann mindre än den andra, men olika i födzel, så bör altid den
föredragas, som är af äldre och hederligare Stämma, emedan
densamma är i Riket mera bekant och högre älskad, och är det för
de redeliga Swearne en dubbel fägnad, at see den gamla frägden
på dubbelt sätt ibland sig ännu lefwa; Men äger den Nybördiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
