Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XL - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och thylik lappris bagatell,
I thet hwar Bondethös är snäll;
Ur hus man sällan henne får,
Om ej när hon i Kyrckan går,
Ell’ til nå’n fattig siuker Man,
Som ingen annan tar sig an,
Och enkom til en Wän med flit,
Thet gier hon namn utaf visit.
Af annan ro hon intet wet,
Än med otrolig idksamhet
Sig bland sitt Tienstfolck låta se
I Wisthus, Kök och Källare.
När Folck af samma stånd som hon
För lust spassera ut på Bron,
Ell’ ock på Hofwet åka opp,
Ell’ til Comœdien i gallopp,
Ell’ färdig i en wacker Svit,
At gifwa eller ta visit;
Tå måste jag min lolla si,
Sitt Hufwud bry med lapperi,
At Folck och Barnen tidigt få
Hwad som the billigt hafwa må,
Och noga se i huset kring,
At wårdslöst skämmes ingen ting.
Then fiållan lärdt ei annat krus,
Än andackt vti HErrans Hus,
Än wid sitt bord all renlighet,
Och vti sängen tuchtighet,
Än innom huset sparsamhet,
Och utom hus tystlåtighet;
Så tokug blygsamhet hon har,
At hon allena med en Karl
Ej wara kan en kort minut,
Förr’n hon på dören löper ut:
Än mer hon håller för en skam,
Som många andra komma fram
I Lag och roligt Compagnie,
Med ras och yppigt raillerie.
Hör Argus jag wil gie tig del
Än af et hennes hufwudfel,
Hwar med jag wäl har tiga tänckt,
Och låtat henne wara skänckt:
Tänck om hon thet kan komma til,
Se på min ögon hwad jag wil,
Hon oförskämt straxt går åsta,
At giöra hwad som jag wil ha,
Och lemnar mig ej minsta stun,
Ther om at öpna få min mun.
Så melancholisk är jag nu
För thenne min gemena Fru,
At thetta olycks gifftermåhl,
Allenast ämbets syslan tåhl,
Giör, at ei utan stort beswär,
Jag ute från then Hustrun är;
Om döden snart ej komma må,
At giöra skilnad här uppå,
Hwar om til Gud med bön jag går,
Ther med må dröijas många åhr;
Måst (Sotta, Såta) Hustruns sällskap bli
Thet enda jag kan trifwas i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
