- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
46:3

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XLVI - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtskilnad mellan twå lika Skåde-penningar, blott
derföre at den ena legat litet snedare under Stämpelen,
än den andra. Dessutan wet du wäl, at jag alt ifrån
Purpuren til Jackan aldrig frågar efter Namnet,
utan efter Gagnet. Men med denna Hedninge-twisten
kommer jag ifrån min Saga: Hon är sådan:
Tro Henne om du will:

En morgon i Sommars fick jag lust, at rida
något utom Staden: Solens strålar hade ännu intet
aldeles begynt förgylla Stockholms Kyrketorn eller
utpråla Bergstopparna. Den kära Sömnen
twingade utur de oroliga Inwånarne en allmänn tysthet.
Eeder och bannor woro intet fullmårnade.
Bedrägerier och Lönderänckor syntes ligga i Dwala, och
sielfwa Chicanen hade intet fått skorna på sig, at löpa
från den ena Domstolen til den andra. Alt förekom
mig roligt och tanckarne spelade så mycket tryggare i
min Hiärna; Men med all roo och alt Tanck-Spel
willades jag af någon obekant Anda från stora
Wägen in i en Skogspark der et anseenligt Berg mötte
mina Ögnekast. När jag litet beskådat dess myndiga
Hällar och trumpne Klyfter, blef jag på en sida
warse en Öpning, der et Lius syntes brinna. Jag steg
af, til at betrackta denna Swafwelaktiga dunsten, men
ju närmare jag tyckte mig komma ju mera wek
Liuset undan, til dess jag narrades in i de mörkaste
Bergets Winklar, och i det samma stod jag inne uti en
klar och stor Sahl, som strax omkring mig tilslöts:
Fram wid Bordet satt en förfärlig Jätte, wid pass
en Styfkiortel bred emellan Ögonen, som böd mig
wara wälkommen med så grof Röst, at jag mente
mig höra den Största Orgpipan i Storkyrckan. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free