- Project Runeberg -  Then Swänska Argus / Första Delen 1732-1733 /
49:5

(1732-1734) Author: Olof von Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o XLIX - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är rätt fram. Dygden bedrar intet sin Ägare; Men
kom wädz, Odygden röijer sig snart eller sent, och då är
all den mödan fåfäng, som man giordt sig, at döllia
henne. Då står man där wacker! Hwad kan i
Werlden wara enfaldigare, lättare eller säkrare än
Redeligheten? Hon kostar ingen Möda, Bryeri eller Fahra:
Hon är den kortaste wägen til wåra ändemål, och
komma wi dit igenom henne, så äre wi säkra om
besittningen: Sanningen är sig altid lik och behöfwer ingen
tilsats. Med henne rädz man intet at förtala sig; Men
Osanningen deremot måste wara rätt ledsam at hysa,
ty hon lägger Eftertankan på Sträck-Bänken och
fordrar en hop falska Illgrep til lifwackt, om hon skall
bibehålla sin myndighet. Dock, hwad hielper det?
Skrymtaren döllier sig likwäl intet med all sin Konst: Han
förekommer mig lik ett Barn, som menar at ingen ser
det, när det håller för sina Ögon.

Huru omistelig är wäl icke Redligheten i
omgänge! När man en gång med trolöshet beslås, så är
man ju förlorad i allas tanckar? Man misstänckes i
all sin tid, fast man säyer aldrig så sant, eller handlar
aldrig så menlöst: Man må bedyra huru mycket man
wil, så har ändå den andra sin lilla hemliga mening,
och man kan intet mer hielpa sig hwarken med
Sanning eller med Lögn.

Men tänck, så dumma äro nu de fina
Skrymtarne, at de intet see detta: den ena will giöra bättre,
än den andra, liksom tiufwarne. Gud skie lof, at de
äro så förblindade, ty sågo de, at Redligheten woro den
bästa wår timeliga wälfärdz Pelare, så slogo de sig
säkert til Redlighet, (intet af kärlek til Dygd: men af
Illslughet) och då kunde ingen Stackare stå ut med detta
ährliga Folkets Skiälmstycken. Nu kunna wi något när
wackta oss för dem, men då intet. Mitt Beslut blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:35:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swargus/1/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free