Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastän fosterbröderna nu rentaf liksom vuxit
in i hvarandra, kunde man icke gärna se
någonting mera olikt än de båda. Hjalmar Ekroth var
en reslig yngling, något för spenslig till sin längd,
med blondt, tätt uppåt kammadt hår, ljusblå ögon,
hvilka blickade frimodigt, nästan trotsigt ut i
rymden, god färg på kinderna, en fm rak näsa och
röda, fylliga läppar. Där han gick med stadiga
steg, säker på sig själf, som vore framtiden hans,
tog sig Daniel innerligt obetydlig ut vid hans sida.
Han var mycket kortare och klent bygd, ja, såsom
yngre hade han förefallit nästan puckelryggig; det
var han nog icke, men hans kropp hade i alla fall
någonting nödvuxet och vanfördt öfver sig, och
hufvudet tycktes för stort för den. Ansiktets
kantiga form med de utstående kindknotorna röjde
den finska bondpojken; men inne i detsamma lefde
en blick, i hvilken fanns någonting varmt och
spörjande, fastän på samma gång skyggt och oroligt.
Ett par känsliga läppar gåfvo ytterligare åt
ansiktet dess karaktär. När Daniel talade, bevarade man
ett intryck af någonting i blickens djup och
munnens linjer, som mycket bjärt kontrasterade mot
hufvudets grofva byggnad, mot den blacka hyn
och det lika obestämdt färgade stripiga håret —
någonting, som man icke kunde definiera och
hvil-ket i hemlighetsfulla antydningar framhölls såsom
ett arf efter den okände fadern.
Till karaktär och sätt voro Hjalmar och Daniel
hvarandra icke mindre olika. Hjalmar var tidigt
van att i allt få sina önskningar uppfyllda, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
