Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och på kvällarna var Hjalmar alltid tillsammans
med Kunos eller Kurres kamrater, oftast de senare.
I sällskap med dessa ungdomar, studenter
och högsta klassister, lyftes för Hjalmar liksom
förlåten för en alldeles ny värld. Hvad allt de
visste i fråga om lifvet, och hvilken ton som
härskade i deras samtal! Huru utomordentligt
slagfärdiga och kvicka voro de icke i jämförelse med
hans egna kamrater, huru förstodo de sig icke på
allting och hade försökt allting! De talade om
sina egna segelbåtar, med hvilka de skulle göra
långturer i sommar, de visste hvar man köpte de
äkta vinerna, de voro som hemma på några mindre
värdshus, där de kunde vara säkra för »perukerna
— ack, när Hjalmar tänkte på Ivan Segejevitsch’
laffka! — de slogo för bufettmamsellerna och en
och annan lät sig undfalla hänsyftningar om dem,
hvilka af de öfriga upptogos med hemlighetsfullt
förstånd. Hjalmars förvåning och beundran kände
inga gränser. Han nästan skämdes för sina
ader-ton år och sin ringa erfarenhet af lifvet — han,
som dock varit en sådan öfverlägsen kaxe i sin
hemort! Någon enda gång tyckte han att det
kanske gick litet långt, såsom när Kurre —
skolpojken! — engång bad att få »vigga litet koftis» af
honom, emedan han måste få ihop en hundramark
för ett biljardkläde, som han kört hål i på Hotel
Imatra, när han en kväll spelat å la guerre med
några knoddar. Men Kurre var ändå verkligen
storartad! Med hvilken ledighet gjorde han icke
sina beställningar, huru rolig var han ej både med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
