Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den studentafdelning, i hvilken Hjalmar och
Daniel jämte deras kamrater skrifvit in sig, var
icke större än att den i sin helhet plägade inbjudas
pä studentkalasen. Det var isynnerhet nu ingen
risk, när våren skridit så långt fram, att endast
få afdelningsmedlemmar funnos kvar i staden.
Dock hade till Hesperia samlat sig bortåt ett
hundratal, mer eller mindre obekanta med de unga.
Hjalmars humör hade nog strax efter utslaget
varit ganska grått — platsen som den första hade
blifvit honom fråntagen, och det var nästan
förödmjukande att komma hem med blott lägsta
laudatur. Men med stämningen på kalaset steg också
hans egen. Han blef uppmärksammad, man fäste
sig vid hans säkra sätt, hans pianospel förskaffade
honom komplimanger, de äldre proponerade
brorskål redan i början, och flere yttrade att man af
honom väntade sig en värklig akvisition för
afdel-ningen. Hans strålande uppsyn, där han gick
omkring och bar sin hvita mössa högst af alla,
bevisade att den lillaförtreten var fullständigt glömd.
Vid bålen efter supén hölls det första talet af
kurator, en äldre docent. Det var ett idealistiskt
och värmande tal. Han ordade om ungdomens
uppgift såsom bärare af de vackraste framtidsidealen,
om nationens kärlek till universitetet, om den ed,
som de unga nu svurit ljusets fana, om den hvita
mössan, som lik äppelträdens blom bar den vårliga
oskuldens färg, hvilken aldrig fick fläckas, om hur
allt samlade sig att smycka denna tid med glans
och glädje, våren, i hvars vackraste blomstring den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
