Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buskar i trädgården, och från hvita häggar slog
. alltjämt en stark doft mot de båda, där de sida
vid sida skyndade nedåt stranden. Daniel kände
sig stolt och lycklig öfver att få gå ensam med
Ingeborg, som tycktes honom lik en vårens ljusa fé
härska öfver all denna spirande skönhet.
— Tack, för att ni tog mig med, sade han
såsom ett sent svar på hvad hon sist yttrat.
— Säg mig, frågade hon, utan att fästa sig
vid hans ord, ni tyckte visst inte alls om pappas
tal? Ni, som ju är fennoman!
— Jag förstod det knappast. Allt är så nytt
för mig här, och allt hvad mänskorna säga är så
främmande. Jag har alltid tyckt att man med
Finland menar både det ena och det andra folket
— för min del menar jag främst finnarna, till
hvilka jag själf hör — och därför är det
underligt att höra att det svenska måste gå framom allt
annat.. .
— Ja, allt det där förstår jag mig inte så
noga på, men pappa är sträng, och vi ha alla
från barndomen hört att finskan är vår fiende,
som vi måste bekämpa, emedan den vill
tillintetgöra vårt modersmål, och att vi måste hålla oss
långt borta från alla fennomaner — vet ni, det
tycker jag man har bra svårt att göra, om man
nu träffar på hyggliga fennomaner — som
Hjalmar och ni till exempel, och herr Lind — lille
Ville Lind, som ni säger — tycker ni inte det
låter som om man skulle blåsa flöjt! Jag har
rent af börjat försona mig med er alla, fast jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
