Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wirén på kvällarna och tog henne helt och hållet
i anspråk. Mången gång tyckte sig Daniel märka
att Ingeborg liksom vädjade till honom och
föreföll trött på Wiréns prat, men då hade han hvarken
mod eller själfförtroende nog att gripa fatt i det
skymtande tillfället. Kvällen slutade vanligen så,
att han i en vrå af salongen med Kuno
resonne-rade om någon bok, som de läst eller något stycke
som uppförts på teatern — vid denna tid började
Ibsen bli modern i Helsingfors, och Daniel hade
med ifver kastat sig öfver hans dramer. Kuno
omtalade för honom att han vanligen efteråt fick
ge Ingeborg ett sammandrag af deras resonnemang,
och med den trösten måste Daniel nöjas. Kurre
smög sig oftast ut efter kvällsvarden, åtminstone
då fadern icke var i staden. Spelade Ingeborg, så
lyssnade Daniel uppmärksamt och gärna. Han njöt
ofantligt af hennes ännu litet blyga, men mycket
själfulla spel. Då Wirén var närvarande, kom det
dock icke i fråga att musicera.
— Det passar, skrockade han, liksom romaner
och målningar för fruntimmer och sentimentala
herrar, men icke för det praktiska framåtskridandets
män.
Till en sådan replik^ plägade Kurre mumla
någonting om räfven och rönnbären, medan
kommunalrådet, när det så föll sig, antydde att han
egentligen delade Wiréns åsikt.
I afdelningslifvet gjorde Hjalmar stor lycka.
Han skref vers i tidningen, invaldes i nöjesbestyrel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
