Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta samma sällskap på en såkallad bövlias —
hoc est en finare brylå!
— Hurra, hurra, ett niofaldigt lefve för
Tam-mijuuri!
Hjalmar såg öfverraskad och generadt
belåten ut, visste icke rätt hvad han skulle säga, men
smög sig efter ett ögonblick ut.
— Du är då en oförskämd baddare, Klas!...
tror ni värkligen han ämnar beställa? . ..
— Nå det vore väl tusan om han skulle täckas
låta bli — han som har tvåhundra mark i mån i
handpengar, vet jag!
Hjalmar kom tillbaka, och de andra försökte
stryka öfver med hartassen och tala om annat.
Men om en stund öppnade värden själf dörren,
och kyparen bar in en rykande bål.
De par timmar som tillbragtes vid bålen
innan värden kom och definitivt sade till om
stängning, blefvo för Hjalmar mycket angenäma. Han
var medelpunkten, man sysselsatte sig med
honom, hans studier, alla hans förhållanden — han
fick orera och lägga ut som om han varit midt
bland sina gamla kamrater i skolan, och hans
egenkärlek strålade.
— Hör ni, sade magister Villman i ett
lämpligt ögonblick, Ekroth måste naturligtvis komma
in i X. Y. Z!
— Naturligtvis, naturligtvis! — Han passar
inte ett dugg till fenis — han är mycket för
hygglig och fin till det — och uppriktigt sagdt har du
ju heller aldrig varit det på allvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
